Så testas brandsäkerheten hos fasader

När en brand uppstår i en byggnad kan lågorna slå ut genom ett fönster och snabbt spridas längs fasaden. För att minska risken för brandspridning krävs inte bara att enskilda material har goda brandegenskaper – hela fasadsystemet måste fungera tillsammans under realistiska brandförhållanden.

I Sverige har SP Fire 105 länge varit den etablerade provningsmetoden för att bedöma hur fasadsystem påverkas av brand. Samtidigt pågår ett omfattande arbete inom Europa för att införa en gemensam standard för fasadprovning, med målet att skapa mer enhetliga krav och jämförbara resultat mellan länder.

I denna guide går vi igenom hur SP Fire 105 fungerar, vad som bedöms under provningen och vad den nya europeiska standarden kan innebära för framtidens byggprojekt.

Brandklassningen av ett material berättar hur själva produkten reagerar vid brand. Men en fasad består av betydligt fler komponenter än bara den synliga beklädnaden.

Bakom fasaden finns ofta luftspalter, isolering, infästningar och bärande konstruktioner som tillsammans påverkar hur branden utvecklas.

Därför räcker det inte alltid att enskilda produkter har god brandklassning. Hela fasadsystemet måste kunna visa att det begränsar brandspridning under verkliga brandförhållanden.

SP Fire 105 utvecklades för att efterlikna ett realistiskt brandförlopp där en brand inuti en byggnad sprider sig ut genom ett fönster och påverkar fasaden ovanför.

Till skillnad från många laboratorietester bygger metoden på ett scenario som liknar en verklig fasadbrand.

Vid provningen monteras en fullskalig ytterväggskonstruktion på en provningsrigg som representerar flera våningsplan.

Under fasaden placeras en brandkälla som simulerar en fullt utvecklad rumsbrand.

Branden skapas med 60 liter heptan som snabbt utvecklar hög effekt och pressar ut lågorna genom en öppning i fasaden på samma sätt som vid en verklig övertändning.

SP Fire 105 utsätter fasaden för mycket höga temperaturer på kort tid.

Under de första minuterna kan temperaturerna på fasadytan överstiga 400–500 °C.

Under testets mest intensiva fas kan lokala temperaturer nå mellan 900 och 1000 °C.

Det gör provningen till ett krävande test av både material och konstruktion.

Målet är inte att fasaden ska vara oskadad efter branden.

I stället undersöks om konstruktionen kan begränsa brandspridningen och uppfylla de krav som ställs på ytterväggar.

Bland annat bedöms:

• Brandspridning längs fasaden
• Brandspridning inne i konstruktionen
• Temperaturutveckling
• Nedfallande byggnadsdelar
• Fasadens stabilitet under branden

Ett godkänt resultat visar att fasadsystemet kan hantera ett realistiskt brandscenario utan att bidra till okontrollerad brandspridning.
 

Under lång tid har olika europeiska länder använt egna metoder för att testa fasader.

Exempel på nationella provningsmetoder är:

• SP Fire 105 i Sverige
• BS 8414 i Storbritannien
• Lepir 2 i Frankrike
• DIN 4102-baserade metoder i Tyskland

Det har gjort det svårt att jämföra resultat mellan olika marknader och inneburit att samma fasadsystem ofta behövt testas flera gånger.
 

Den nya standarden bygger på erfarenheter från flera nationella testmetoder, däribland SP Fire 105.

Målet är att skapa:

• Gemensamma provningsmetoder
• Jämförbara resultat
• Harmoniserade krav inom EU
• En gemensam klassificering av fasadsystem
   

Den nya europeiska modellen bygger på samma grundläggande tanke som SP Fire 105 – att testa hela fasadsystem under realistiska brandförhållanden.

Skillnaden är att den europeiska standarden utvecklas för att fungera inom många olika byggtraditioner och fasadlösningar.

Den väntas ge:

• Tydligare klassificeringar
• Bättre jämförbarhet mellan länder
• Gemensamma bedömningskriterier
• Färre nationella avvikelser

För tillverkare innebär det på sikt att en provning kan få större giltighet på flera marknader.

På kort sikt kommer SP Fire 105 fortsatt vara en viktig referens på den svenska marknaden.

Samtidigt är det viktigt att följa utvecklingen av den europeiska standarden eftersom framtida krav och dokumentation i allt större utsträckning kan komma att baseras på harmoniserade metoder.

För arkitekter, projektörer och fastighetsägare innebär detta bättre möjligheter att jämföra olika fasadsystem och fatta beslut utifrån gemensamma europeiska kriterier.