Brandkrav för fasader

När brandsäkerhet ska beaktas i ett byggprojekt uppstår ofta frågor kring brandklasser, materialkrav och fasadsystem. Vad innebär egentligen A2-s1,d0? När krävs brandprovning av en fasad? Och hur påverkar byggnadens höjd vilka krav som ställs?

På den här sidan har vi samlat information om de viktigaste brandkraven för fasader och ytterväggar. Här får du en överblick över regelverk, brandklassning, brandtester och vanliga begrepp som används vid projektering och materialval.

Brandskydd i byggnader styrs av flera nivåer av lagar, förordningar och föreskrifter. Grunden finns i Plan- och bygglagen (PBL), som ställer krav på att byggnader ska vara säkra vid brand. Kraven förtydligas sedan i Plan- och byggförordningen (PBF) och Boverkets byggregler (BBR), där mer detaljerade regler och vägledningar anges.

Tillsammans bildar dessa regelverk grunden för de brandkrav som ställs på byggnader, konstruktioner och fasadsystem. Det är också härifrån krav på exempelvis brandmotstånd, byggnadsklasser och brandspridning i fasader har sitt ursprung.

Brand kan spridas både längs fasadens utsida och inuti konstruktionen. Därför ställs krav på såväl materialens egenskaper som på hur hela fasadsystemet är uppbyggt.

Kraven syftar till att begränsa brandspridning, minska risken för nedfallande byggnadsdelar och ge människor möjlighet att utrymma byggnaden på ett säkert sätt.

Brandkrav för fasader baseras på flera olika faktorer:

• Byggnadens höjd
• Byggnadsklass
• Fasadens material
• Konstruktionens uppbyggnad
• Resultat från brandprovningar

För att förstå kraven behöver man därför skilja mellan brandklassning av material, brandmotstånd hos konstruktioner och provning av kompletta fasadsystem.

Byggnadsklass, exempelvis Br1 - Beskriver vilka krav som gäller för byggnaden

Materialklass, exempelvis A1, A2-s1,d0 - Beskriver hur materialet reagerar vid brand

Brandmotstånd, exempelvis REI60 - Beskriver hur länge konstruktionen står emot brand

Kraven på fasader blir generellt högre i takt med att byggnadens höjd och komplexitet ökar.

För byggnader i högre byggnadsklasser ställs ofta krav på obrännbara material och dokumenterade brandegenskaper för hela fasadsystemet. Klassningarna benämns från Br0  till Br3.

Byggmaterial delas in i olika materialklasser (A1, A2, B, C, D, E och F) enligt europeisk standard. Klassningen beskriver hur materialet reagerar vid brand, hur mycket rök som utvecklas och om brinnande partiklar kan falla ner. Materialklasser benämns ofta i vardagligt tal som brandklassning, eller brandklassning av material. 

A1 och A2 är de högsta materialklasserna för byggmaterial och används ofta vid projektering av fasader där höga brandskyddskrav gäller.

Trots att båda klassas som obrännbara finns viktiga skillnader mellan dem som kan påverka materialvalet i ett projekt.

Samtidigt används brandmotståndsklasser som REI för att beskriva hur länge en konstruktion kan behålla sin bärförmåga, täthet och isoleringsförmåga vid brand.

Utöver materialklassning kan kompletta fasadsystem behöva provas för att säkerställa att brand inte sprids längs fasaden.

SP Fire 105 har länge varit den vanligaste metoden för att testa fasaders brandegenskaper i Sverige. Samtidigt pågår utvecklingen mot nya europeiska standarder för fasadprovning.